Vätternrundan 2011
Här är då äntligen posten ni väntat på!
Låt oss få snacket om tid överstökat med en gång: jag kom inte in sub12 utan på 12:43. Vi lyckades ha tappad sadel (what the what?!), flera tappade kedjor, körde nästan in i en vurpa (ingen blev skadad) och orsakade en vurpa (ingen skadad där heller) så där rök chansen för sub12. Det var alla oplanerade stopp som gjorde det. Tittar man på datan så hade vi en cykeltid på 10:52, resten var stopptid. Hade vi lyckats hålla oss till 40 minuter paus totalt så hade vi klarat sub12 med råge. Nu låg vi en halvtimme efter schemat redan i Fagerhult så då var det bara att köra lite som vi ville resten. Det blev ett extra vattenstopp i Hjo och ett par pissepauser utmed vägen. Såna där bisarra grejer är helt omöjligt att förutse/råda över (hur ska man förbereda sig för att någon knäcker sin sadel fem minuter innan start?) så no regrets. Vi gjorde det vi skulle.
Ner till Jönköping var det kallt och blåsigt och jag är glad att jag hade på mig mössa och långfingrade vantar. Efter Jkpg så hade vi medvind och solen kom upp.
Fram till Karlsborg kände jag mig sjukt fräsch. Inte ont någonstans, inte ens i nacken som brukar krampa ihop. Depån i Karlsborg var förövrigt som en dröm. Att få sitta med en kaffe på gräset vid fästningen och titta ut över Vättern var mulligt delux!
Efter Karlsborg hakade vi på en av Fredrikshofs sub10-grupper som körde på hårt i backarna. Dessutom var det galet trångt med cyklister och man fick slåss för sin plats i klungan eftersom många ville in på rulle. Jag var ganska trött när vi kom till Hammarsundet.
Efter paus drog vi vidare och kom ikapp Fredrikshofs sub12a som vi lät dra oss in i mål i ett väldigt behagligt tempo. Precis på rakan inför målet så öppnade sig himlen och jag blev dyblöt sista kilometern. Annars var det perfekt cykelväder hela dagen. Tack för det!
Backarna som det tjatas en del om tycker jag inte var så mycket att oroa sig över. Brattebrobacke tog nog mest eftersom man har så många mil i benen då. Givetvis fick jag en high five och Guds välsignelse i “halleluljabacken”.
Efter loppet hade jag riktigt ont/var stel i ryggen. Så stel att jag knappt kunde böja mig ner. Toppen på vänster lillfinger var bortdomnat också. Annars ingenting. Jag duschade, åt och sen sov jag i 14 timmar innan jag gick upp och åt ännu mer. Då var ryggen okej igen och känseln är nu tillbaka i lillfingret. Jag måste ha mer gel i styrlindan…
Sammantaget en fantastisk upplevelse som nog blir svår att toppa i år. Min cykel fungerade helt perfekt hela vägen. Jag är enormt nöjd med den. De ca 160 milen jag hade i benen både räckte och blev över.
Till nästa gång, som kanske blir redan nästa år, tar jag med mig lärdomarna att:
- jag ska vara på plats senast på fredag lunch för att kunna varva ner och hinna göra iordning cykel och allt utan stress samt kunna ta en titt på alla aktiviteter vid startområdet
- jag ska ha med enervits vätternpaket med kakor och gel så jag slipper äta de äckligt torra bullarna som fanns i varje depå. Envervit GT är hädanefter min religion. Sjukt bra anti-kramp-tabletter
- jag ska cykla med en organiserad klunga, troligt Hofvets sub10
- jag ska ha med en rulle eltejp i sadelväskan; det kan vara avgörande ibland
Le data:
http://app.strava.com/rides/768222
http://connect.garmin.com/activity/93473036
Att det bara skulle gått åt knappt 5000 kcal betvivlar jag starkt…
De enda två bilderna jag har. En urusel innan start och en urusel efter mål:
